Har du svårt att säga nej?

Ibland känner man en enorm press på att göra alla möjliga saker. Saker man borde göra. Saker man tror man vill göra. Saker som andra vill att man ska göra. Att säga nej kan kännas så oerhört svårt. Men varför?

Varför har vi så svårt att tycka att nej är okej?

Om jag går till mig själv (som har varit en typisk JA:are) så handlar det om att man inte vill göra folk besvikna. Speciellt inte människor man bryr sig om. Då är det lätt att man istället åsidosätter sig själv och sina behov för att tillfredsställa någon annans.

Det vi lätt glömmer bort är att personen i fråga inte vill att man ska säga ja om man själv inte vill det. För vem vill ha en person närvarande som är helt frånvarande?

 

”Learn to say ‘no’ to the good so you can say ‘yes’ to the best” – John C. Maxwell

 

Tänk efter om du verkligen gör personen en tjänst när du säger ja. Kan du inte vara där till 100 % och njuta, strunta hellre i det. Man behöver inte hänga med på allt.

Jag menar inte att man ska vara en tråkig nej:are, absolut inte. Jag vill bara väcka en tanke kring att det inte alltid är bra att säga ja, bara för ja:ets skull utan du ska säga det för att DU verkligen vill det! Är det inte ett ”HELL YES!” så är det mer kärleksfullt att tacka nej. Din förmåga att säga nej kommer att utvidga din förmåga att säga ja och verkligen mena det.

 

”Being unable to say no can make you exhausted, stressed and irritable. Love yourself enough to be able to say no”

 

Kärlek och POWERPEPP,

Marie

 

Är du prenumerant på POWERPEPP-brevet? Om inte, klicka här 🙂

Annonser

Så blir du av med dina rädslor

Jag känner att vi människor allt för ofta lever i tvångströja.

Eller låser vi in oss själva i en bur.

I denna bur begränsar vi oss genom att sätta upp mentala hinder och blockeringar. Vi tror vi är trygga där inne men vi är otrogna livet när vi begränsar vår potential och inte låter oss blomma ut ordentligt. Vi hindrar oss själva och stannar kvar i rädsla. Men för att växa måste man vara modig.

Man måste ha modet att våga leva för att kunna leva fullt ut.

En rädsla jag alltid har haft är rädslan för att tappa kontrollen (som jag tror det finns andra som känner igen sig i?). Rädsla över att inte veta hur mitt liv kommer se ut. Att inte planera. Att inte bry mig om allt in i minsta detalj. Att släppa taget. Att våga vara okontrollerad och gå utanför boxen. Det är något jag har jobbat mycket med men nu har jag äntligen lärt mig att släppa kontrollen och det känns så skönt. Det är en sådan lättnad. Jag mår mycket bättre när jag slipper lägga energi på detta. Jag säger inte att det är lätt. Men det går. Om du bestämmer dig.

Jag tänker inte leva ett liv styrt av rädslor. Att låta något påhittat (som faktiskt mentala blockeringar är) stå i vägen för vad jag egentligen vill och vad jag VET att jag kan göra, det tänker jag inte gå med på.

Det mitt hjärta längtar till och som min själ suktar efter, det ska jag ha.

Självklart är det omöjligt att undvika rädslor, de dyker upp hela tiden på ett eller annat sätt. Men det är mitt val om jag vill lyssna på dem eller inte. Det är mitt val om jag vill låta dem ta överhanden. Fuck Your Fears är titeln på en inspirationsföreläsning med Johannes Hansen och det är precis så jag tänker. FUCK ALL MY FEARS! Ni ska inte få styra mitt liv. Nej och hejdå!

Med denna bloggpost och mailutskick vill jag väcka en tanke. En tanke om att våga möta rädslan för vad det än må vara. Blunda inte för den, lys upp den och våga titta. För det är först då du verkligen kan släppa taget.

Det kan vara rädslor om att våga släppa in människor nära inpå i ditt liv… Rädslor om att du inte klarar av det där arbetet, utbildningen eller uppgiften… Rädslor om att du inte ska räcka till… Rädslor om att inte bli omtyckt, älskad eller respekterad.

Men sanningen är: Du klarar det. Du fixar det. Var inte rädd!

Kärlek och POWERPEPP,
Marie

 

* Har du någon rädsla du brottas med just nu?

* Har du några tips på hur man lyckas bli av med envisa rädslor?

Dela med dig av dina erfarenheter i kommentarerna och låt oss hjälpa varandra.

 

Brevet till mig själv

Idag vill jag dela med mig utav en fantastisk text som inspiratören Olof Röhlander skrivit i sin bok ”Bli en vinnarskalle”. Det fungerar som ett brev till mig själv som jag (och förhoppningsvis ni också) kommer att ta med sig in i det nya året.

”Jag drar ett streck i sanden, här och nu. Hit men inte längre. Det som varit okej innan , är inte okej längre. Nu är min tid. Det här är mitt liv, inte ditt. Negativ energi har inget i mitt liv att göra. Jag bryter mig fri och går min egen väg. Jag litar på mig själv.

Inget som livet placerar i min väg skrämmer mig längre. Jag lever min dröm eller är på väg emot den, det finns inget annat. I varje situation finns ett val.

Jag är en stolt människa, ingen dörrmatta som andra kan torka fötterna på. Jag står upp för mig själv. När andra tvekar tar jag ett steg fram. När andra tittar bakåt blickar jag framåt. När andra ger upp letar jag nya lösningar. När andra viker ner sig står jag rakryggad. Bättre att göra någonting än ingenting.

Allt jag varit med om i livet omvandlar jag till bränsle, energi och konstruktiv målmedvetenhet. Det som hänt mig har inte knäckt mig, bara gjort mig starkare. Jag går med huvudet högt.

Mitt liv avgörs inte av mitt förflutna, utan av mina val. Bättre att lägga tid på att skapa något nytt än att försöka laga något som gått i tusen bitar.

Jag har bestämt mig. Jag vill leva ett liv som jag är stolt över. Jag har styrkan att börja om igen. Jag vet vad jag vill.

Jag ska bli det jag är född till att bli. Jag orkar, jag kan, jag vill. Jag känner energin komma. Allt jag behöver finns inom mig. Rak i ryggen. Stolt och glad.

Det här är min tid. Mitt år. Det här är mitt liv!”