Har du svårt att säga nej?

Ibland känner man en enorm press på att göra alla möjliga saker. Saker man borde göra. Saker man tror man vill göra. Saker som andra vill att man ska göra. Att säga nej kan kännas så oerhört svårt. Men varför?

Varför har vi så svårt att tycka att nej är okej?

Om jag går till mig själv (som har varit en typisk JA:are) så handlar det om att man inte vill göra folk besvikna. Speciellt inte människor man bryr sig om. Då är det lätt att man istället åsidosätter sig själv och sina behov för att tillfredsställa någon annans.

Det vi lätt glömmer bort är att personen i fråga inte vill att man ska säga ja om man själv inte vill det. För vem vill ha en person närvarande som är helt frånvarande?

 

”Learn to say ‘no’ to the good so you can say ‘yes’ to the best” – John C. Maxwell

 

Tänk efter om du verkligen gör personen en tjänst när du säger ja. Kan du inte vara där till 100 % och njuta, strunta hellre i det. Man behöver inte hänga med på allt.

Jag menar inte att man ska vara en tråkig nej:are, absolut inte. Jag vill bara väcka en tanke kring att det inte alltid är bra att säga ja, bara för ja:ets skull utan du ska säga det för att DU verkligen vill det! Är det inte ett ”HELL YES!” så är det mer kärleksfullt att tacka nej. Din förmåga att säga nej kommer att utvidga din förmåga att säga ja och verkligen mena det.

 

”Being unable to say no can make you exhausted, stressed and irritable. Love yourself enough to be able to say no”

 

Kärlek och POWERPEPP,

Marie

 

Är du prenumerant på POWERPEPP-brevet? Om inte, klicka här 🙂

Annonser

Mitt kärleksbrev till dig (med gratis nedladdning)

Känner du dig full av tvivel och undrar vad som egentligen är meningen med allt? Är du frustrerad på dig själv och inte riktigt din bästa vän just nu? Då tycker jag att du ska läsa denna text. Det är en text jag skrivit utifrån ett ”jag” just för att du ska kunna läsa det som ett brev till dig själv.

Det här är mitt liv.

I mitt liv är det jag som bestämmer. Ingen annan säger till mig vad jag kan och inte kan göra. När jag behöver styrka och kraft går jag till mig själv och finner den inom mig. Allt jag varit med om har tagit mig dit jag är idag. Jag bär på minnen och erfarenheter som tryckt ner mig men som nu omvandlats till styrka.

Jag låter inte dåliga tankar trycka ner mig. När andra säger jag inte duger eller gör fel, tar jag inte det till mig.

Det finns något där som ingen kommer åt. Saker inom mig som ingen kan slå sönder.

När livet känns tungt tar jag det lugnt. Jag saktar ner och känner tacksamhet över allt jag har som är bra i mitt liv.

När saker utanför mig känns rörigt går jag tillbaka till mig själv och finner ro. Ingen kan komma åt mig här. Jag vet vem jag är, vad jag är menad för och att jag är värdefull.

Jag är stolt över mig själv. Jag står för vem jag är och jag gör mig inte till för någon annan. De som inte vill vara i mitt liv, de kan gå.

När andra tittar bakåt blickar jag framåt.

När andra tvekar vågar jag ta steget.

Mitt liv avgörs av mina val och jag bryr mig inte om andras åsikter. Jag vet vad jag känner och vad jag vill.

Jag har bestämt mig. Allt jag behöver har jag inom mig. Jag plockar fram det. Just precis nu.

 

Ladda ned kärleksbrevet genom att klicka på bilden nedan. Högerklicka sedan och välj spara/skriv ut.

dethärärmittliv_text

Kärlek och POWERPEPP,
Marie

Den enkla vägen är inte alltid den rätta vägen

enkla vägen

Jag tror att vi människor drivs av känslor. Och av längtan. Känslor vi vill och behöver känna för att må bra.

För när allt kommer omkring är det inte vad vi gör som är det väsentliga utan det är känslan vi har när vi gör det vi gör, som är det viktiga. De känslorna som får oss att känna oss levande, tillfredställda och i harmoni med oss själva.

För allt vi gör och mår bra av gör vi just för att vi mår bra av det. Annars skulle vi inte göra det. Eller?

Tyvärr gör vi nog inte alltid de val vi själva mår bäst av. Allt för ofta tar vi beslut som inte känns bra men som ändå anses vara ”det rätta”. Men frågan är egentligen, rätt för vem?

Jag tyckte det var skrämmande när jag upptäckte att jag själv har levt så. Jag var inte alls medveten om det men jag har tagit många beslut och gjort saker som inte alls känts bra för mig. Jag har inbillat mig att det har känts bra för att det har känts som den enklaste vägen, men jag upptäckte att den enkla vägen är inte alltid den rätta vägen.

Man måste vara modig för att våga utmana sig själv att inte alltid ta den enkla vägen. Den där vägen som redan är förutbestämd. Vi sätter på vår GPS som tar oss dit vi ska enligt den ”rätta” vägbeskrivningen, men reflekterar vi någonsin om det är den rätta vägen för oss?

Ibland kanske vi kan strunta i vår GPS och köra på känsla. Våga köra på känslan. Våga lita på att du kommer hamna rätt ändå.

Jag vill leva utifrån MINA EGNA känslors behov. Jag vet vad jag vill, vad jag känner och vem jag är. Jag vågar lyssna. Jag vågar köra på känsla. Jag vågar svänga höger även om vänster är det mest ”lämpliga” och det mest kloka. Det alla andra hade valt. För jag är så trött på att bry mig om vad som anses vara ”rätt”. Känns det inte rätt för mig så är det fel. Så enkelt är det.

Vågar du lyssna? Vågar du köra på känsla? Vågar du stänga av din GPS?

Jag hade älskat om du delat med dig. Har du någon gång vågat ta en annan väg än den förutbestämda och enkla vägen? Hur kändes det?

Tack ännu en gång för alla kommentarer och feedback. De är guld värda 🙂

Kärlek och POWERPEPP,
Marie

Så blir du av med dina rädslor

Jag känner att vi människor allt för ofta lever i tvångströja.

Eller låser vi in oss själva i en bur.

I denna bur begränsar vi oss genom att sätta upp mentala hinder och blockeringar. Vi tror vi är trygga där inne men vi är otrogna livet när vi begränsar vår potential och inte låter oss blomma ut ordentligt. Vi hindrar oss själva och stannar kvar i rädsla. Men för att växa måste man vara modig.

Man måste ha modet att våga leva för att kunna leva fullt ut.

En rädsla jag alltid har haft är rädslan för att tappa kontrollen (som jag tror det finns andra som känner igen sig i?). Rädsla över att inte veta hur mitt liv kommer se ut. Att inte planera. Att inte bry mig om allt in i minsta detalj. Att släppa taget. Att våga vara okontrollerad och gå utanför boxen. Det är något jag har jobbat mycket med men nu har jag äntligen lärt mig att släppa kontrollen och det känns så skönt. Det är en sådan lättnad. Jag mår mycket bättre när jag slipper lägga energi på detta. Jag säger inte att det är lätt. Men det går. Om du bestämmer dig.

Jag tänker inte leva ett liv styrt av rädslor. Att låta något påhittat (som faktiskt mentala blockeringar är) stå i vägen för vad jag egentligen vill och vad jag VET att jag kan göra, det tänker jag inte gå med på.

Det mitt hjärta längtar till och som min själ suktar efter, det ska jag ha.

Självklart är det omöjligt att undvika rädslor, de dyker upp hela tiden på ett eller annat sätt. Men det är mitt val om jag vill lyssna på dem eller inte. Det är mitt val om jag vill låta dem ta överhanden. Fuck Your Fears är titeln på en inspirationsföreläsning med Johannes Hansen och det är precis så jag tänker. FUCK ALL MY FEARS! Ni ska inte få styra mitt liv. Nej och hejdå!

Med denna bloggpost och mailutskick vill jag väcka en tanke. En tanke om att våga möta rädslan för vad det än må vara. Blunda inte för den, lys upp den och våga titta. För det är först då du verkligen kan släppa taget.

Det kan vara rädslor om att våga släppa in människor nära inpå i ditt liv… Rädslor om att du inte klarar av det där arbetet, utbildningen eller uppgiften… Rädslor om att du inte ska räcka till… Rädslor om att inte bli omtyckt, älskad eller respekterad.

Men sanningen är: Du klarar det. Du fixar det. Var inte rädd!

Kärlek och POWERPEPP,
Marie

 

* Har du någon rädsla du brottas med just nu?

* Har du några tips på hur man lyckas bli av med envisa rädslor?

Dela med dig av dina erfarenheter i kommentarerna och låt oss hjälpa varandra.

 

Brevet till mig själv

Idag vill jag dela med mig utav en fantastisk text som inspiratören Olof Röhlander skrivit i sin bok ”Bli en vinnarskalle”. Det fungerar som ett brev till mig själv som jag (och förhoppningsvis ni också) kommer att ta med sig in i det nya året.

”Jag drar ett streck i sanden, här och nu. Hit men inte längre. Det som varit okej innan , är inte okej längre. Nu är min tid. Det här är mitt liv, inte ditt. Negativ energi har inget i mitt liv att göra. Jag bryter mig fri och går min egen väg. Jag litar på mig själv.

Inget som livet placerar i min väg skrämmer mig längre. Jag lever min dröm eller är på väg emot den, det finns inget annat. I varje situation finns ett val.

Jag är en stolt människa, ingen dörrmatta som andra kan torka fötterna på. Jag står upp för mig själv. När andra tvekar tar jag ett steg fram. När andra tittar bakåt blickar jag framåt. När andra ger upp letar jag nya lösningar. När andra viker ner sig står jag rakryggad. Bättre att göra någonting än ingenting.

Allt jag varit med om i livet omvandlar jag till bränsle, energi och konstruktiv målmedvetenhet. Det som hänt mig har inte knäckt mig, bara gjort mig starkare. Jag går med huvudet högt.

Mitt liv avgörs inte av mitt förflutna, utan av mina val. Bättre att lägga tid på att skapa något nytt än att försöka laga något som gått i tusen bitar.

Jag har bestämt mig. Jag vill leva ett liv som jag är stolt över. Jag har styrkan att börja om igen. Jag vet vad jag vill.

Jag ska bli det jag är född till att bli. Jag orkar, jag kan, jag vill. Jag känner energin komma. Allt jag behöver finns inom mig. Rak i ryggen. Stolt och glad.

Det här är min tid. Mitt år. Det här är mitt liv!”

 

Peppa ner för att peppa upp!

Livet behöver inte alltid kännas härligt, fantastiskt och alldeles, alldeles… underbart. Ibland känns allting skit. Och det är helt okej.

Men varför är alla andra så lyckliga, framgångsrika och perfekta? (det ser i alla fall ut så på Facebook)

I tell you. Det är för att de inte visar hela sanningen.

Du har inte ett sämre liv än andra. Alla mår vi skit ibland. De som säger annat, de ljuger. Vi har känslor, vi har svackor, vi har jobbiga tankar och vi mår ibland dåligt. Så är det bara.

Man måste acceptera att man ibland känner sig som ett misslyckande, att livet känns meningslöst och att ingenting känns bra. Att våga visa att man inte alltid är på topp. Att allt inte alltid är perfekt. För den där perfekta ytan är inte optimal.

Jag föredrar hellre en ärlig, otvättad och lite smutsig yta. Den mänskliga. Den nakna och blottade sanningen.

Den är för mig grunden till perfektion. Att våga vara inte perfekt.

Att vara lycklig handlar nämligen inte om prestation. Det är något man är. Inget man gör.

Så gå nu ut och va helt ”perfekt” denna fredag. Så där som bara du kan 🙂

 

Kärlek och POWERPEPP,

Marie

 

Det där som gör mig alldeles varm inombords…

Har du någon gång upplevt ett sådant speciellt tillfälle då man för ett ögonblick blir helt förstummad och förlorad ifrån det som sker runt omkring? De ögonblick då tiden bara stannar upp och allt inre tankepladder tar paus och upphör att leda oss till en annan plats än den vi befinner oss på här och nu? Känslan vi får går inte att förklara med ord. Det är som en varm känsla av tacksamhet som sprider sig genom hela kroppen.

Den kan komma upp när vi tittar på någon vi älskar, när vi tänker på en speciell händelse som betytt mycket, när vi ser tillbaka på fina stunder vi har upplevt, särskilda minnen, drömmar eller annat. Den här djupa känslan av välmående.

I den känslan finns ingen stress, oro eller ångest. Bara ren tacksamhet och lycka.

Tänk på de gånger du har tittat på den du älskar utan att säga att du gör det. Tänk på de gånger du har struntat i att göra något du egentligen vill för att du inte har tid. Tänk på de gånger du har hoppat över att ringa eller skicka det där sms:et för att du inte tror att det är så viktigt. Tänk på de gånger du har ignorerat en dröm du har för att du tror att det ändå aldrig kommer att hända.

När du tänker på dessa tillfällen, får du då en varm och djup känsla av välmående? Tacksamhet? Lycka? Skulle inte tro det.

Varför väljer vi då att ägna mer tid åt dessa känslor än de som gör att vi känner oss sprudlande, passionerade och fulla av liv?

Fundera på det en stund och dela sedan med dig. Om inte på bloggen, i alla fall till dig själv. Ägna dig en stund åt att reflektera över hur du kan frambringa mer välmåendekänslor i din kropp och mindre av det andra.

För livet är banne mig för kort för att uppleva passion och livsglädje FÖR SÄLLAN!

Kärlek och POWERPEPP,

Marie

If I had my life to live over

Jag läser dessa ord skrivna av Erma Bombeck ofta för de får mig att stanna upp och tänka till.

IF I HAD MY LIFE TO LIVE OVER

I would have talked less and listened more.

I would have invited friends over to dinner even if the carpet was stained and the sofa faded.

I would have eaten the popcorn in the ”good” living room and worried much less about the dirt when someone wanted to light a fire in the fireplace.

I would have taken the time to listen to my grandfather rambling about his youth.

I would never have insisted the car windows be rolled up on a summer day because my hair had just been teased and sprayed.

I would have burned the pink candle sculped like a rose before it melted
in storage.

I would have sat on the lawn with my children and not worried about grass stains.

I would have cried and laughed less while watching television, and more
while watching life.

I would have gone to bed when I was sick, instead of pretending the earth would go into a holding pattern if I weren’t there for the day.

I would never have bought anything just because it was practical, wouldn’t show soil or was guaranteed to last a lifetime.

Instead of wishing away nine months of pregnancy, I’d have cherished every moment, realising that the wonderment growing inside me was the only chance in life to assist God in a miracle.

When my kids kissed me impetuously, I would never have said, ”Later. Now go get washed up for dinner.”

There would have been more ”I love you’s” and more ”I’m sorry’s”

. . . but mostly, given another shot at life, I would seize every minute . . .
look at it and really see it . . . and never give it back.”

Den enda du kan vara är dig själv.

Hur ofta utgår vi från oss själva när vi gör, agerar och känner saker? De som gör det kan klassas som egoister men jag tycker snarare att det handlar om att älska, respektera och förstå den viktigaste personen i vårt liv, nämligen oss själva.

För ett tag sedan såg jag en dokumentär om Beyonce där hon berättade sin story från där hon en gång började till där hon är idag. En sådan otrolig resa hon har gjort. En kommentar hon sa i filmen tyckte jag var så sjukt bra och den visar verkligen på att det är en förutsättning att vara sann mot sig själv för att lyckas.

”Jag kompromissar aldrig på min konst, mitt skapande och inte heller på mig själv”.

Det är så klockrent. Det är så bra och det är så sant. När vi börjar kompromissa med oss själva och gå emot det vi egentligen är och står för, då går saker och ting emot oss. Då hamnar vi steg för steg längre bort från oss själva och till slut har vi tappat riktning totalt. I just detta fallet syftar hon troligen på sitt skapande i form av musik men skapande innefattar även våra handlingar och våra tankar, för det skapar vi också själva.

Kompromissa aldrig på dina behov eller känslor och tryck aldrig undan någonting för att det skulle vara mindre viktigt eller på grund av att du är rädd. Börjar vi trycka undan det vi verkligen känner, då har vi slutat att vara ärliga mot oss själva. Och har vi börjat svika oss själva är det lättare att göra det en andra gång. Det är samma som med lögner, har man dragit en lögn är det lättare att dra en till.

Sluta svik dig själv och sluta ljug för dig själv. När du känner något, agera. Stäng inte inne det för att du är rädd för konsekvensen. Resultatet av det du gör spelar ingen roll om det du gör alltid utgår från dina egna premisser. Är du ärlig mot dig själv vet alla (inklusive dig själv) vart du står. Det kan ofta råda tveksamhet i livet men då är det i alla fall ingen tveksamhet kring det. Du är din trygghet.

Att vara och agera utifrån sig själv är också det enda sättet att känna äkta glädje. Alltid. Jag kan välja att kopiera andras texter när jag skriver mina texter men hur äkta har jag då varit mot mig själv och mot omvärlden? Jag kan hitta en guldmedalj på vägen till jobbet, men när det inte är jag som har vunnit den hur glad blir jag då, egentligen? Det är inte äkta glädje. Det är bara fejk.

Precis som det där skrattet vi kan slänga ur oss trots att vi inte tyckte det var så roligt. Det där jag-skrattar-egentligen-bara-för-att-vara-snäll-skrattet. Precis lika falskt som det där skrattet, lika falsk är glädjen jag känner. Glädjen som är borta fortare än den kom.

Sluta göra saker för att du ska passa in eller för att det ska bli på ett visst sätt. Bara var den du är. Du är inte beroende av det som sker runt omkring dig, du behöver inte göra någonting som inte är du.

För det enda du kan vara är dig själv. Och det är precis tillräckligt.

 

”Kompromissa aldrig på din konst, ditt skapande och inte heller på dig själv”

 

Kärlek och POWERPEPP,

Marie

 

Och du. Jag vill jättegärna höra dina tankar och funderingar. Lägg en kommentar här i bloggen och sprid vidare genom att dela detta inlägg. Tack 🙂

 

Är livet en tävling?

Snabbhet är inte alltid den bästa lösningen men i vår tid av jäkt och hets blir allt en kapplöpning mot klockan. Att göra så mycket som möjligt på så lite tid som möjligt verkar vara det som alla eftersträvar. När vi skyndar genom livet och försöker få in så mycket som möjligt på varje dag, timme och minut kommer vi till slut till en bristningspunkt. En punkt där det sätter stopp.

Jag tycker det är hög tid att bromsa ner och att utmana vår fartblindhet. Jag menar inte att jag är emot effektivitet, utveckling och att man kan göra många saker, det jag menar är att vår besatta eftersträvan att göra mer och mer på allt kortare tid har gått för långt. Det har blivit en tävling. Den som hinner med mest vinner. Frågan är egentligen vad man vinner? Utbrändhet, mental utmattning, olycka och sjukdom kan vara priset. Jag ställer mig då frågan; är det verkligen värt det?

Vi framspolar livet och vi har inget tålamod till att vänta. Man går på snabbdiet istället för att ändra sina matvanor på ett sunt sätt, man tar en snabbkurs istället för att lära sig kunskapen från grunden… och så vidare… Sedan klagar vi på att vi lever så här. Att det är stressigt, mycket att göra och mycket att stå i. Vi är missnöjda med våra hektiska scheman, men vad gör vi egentligen åt det?

Det handlar om hur DU vill att DIN vardag ska se ut. Det handlar om att prioritera och värdesätta det som är viktigt för dig. Det är ingen annan som bestämmer hur din dag eller ditt liv ska se ut. Det är bara du. Du har makten att förändra det du inte är nöjd med. Bara du, ingen annan.

Kärlek och POWERPEPP,

Marie