Val du gör idag formar din framtid. Gör varje dag till ett vackert minne

För er som har missat det så öppnar jag varje dag en ”lucka” i POWERPEPP-kalender. Detta gör jag på POWERPEPP-brevets Facebook. Det är en inspiration till att varje dag må lite bättre, få mer energi och peppa sig rejält inför det nya året. 

Denna veckan delar jag med mig utav dagens lucköppning i er inbox så att ni som inte följer POWERPEPP-brevet på Facebook också får ta del utav det.

Idag är det onsdag, imorgon är det torsdag, det är det för alla. Skillnaden är dock hur vi ser på dagen, hur vi agerar och ställer oss inför de val och utmaningar vi står inför.

Vill vi kämpa oss svettiga och ställa oss på tvär inför det som är? Eller kan vi försöka ändra vår inställning och göra någonting bra utav det?

Du har valet att göra dagen till ett vackert minne eller till ett dåligt. Ingen annan. Bara du.

Ofta väljer vi den lätta vägen. Vi flyr. Vi flyr från dagen och lever antingen i dåtid eller i framtid. Det är en vanlig sjukdom bland oss människor. ”Förnekelse-av-nuet-sjukan”.

Jag har själv varit mästare i att förneka nuet. Att leva någon annanstans än här och nu. Jag har hopplöst ramlat ner i drömmarnas värld och blivit bittrare och bittrare på livet när det inte blev som jag ville. Efter ett tag kom jag på; det fungerar inte. Det blir bara värre. Det blev en tvärtomeffekt när jag lever mitt liv i framtiden.

Jag menar inte att man ska sluta drömma, absolut inte. Jag menar att vi ska sluta fly verkligheten. Sluta fly för det som är just nu.

För det är endast i nuet förändring kan ske. Vi kan inte förändra vår historia men vi kan förändra vår framtid. Om vi gör valet idag. För framtiden skapas inte imorgon, den skapas och formas utav val du gör idag. Därför är det så viktigt hur du lever ditt liv just nu.

Struntar vi till exempel i något idag är sannolikheten hög att vi gör det imorgon också. Skjuter vi upp något idag är risken stor att vi skjuter upp det imorgon också. Lever vi inte som vi vill idag, kommer vi inte att göra det imorgon heller.

Val du gör idag formar din framtid. Gör varje dag till ett vackert minne.

Kärlek och POWERPEPP,

Marie

På vägen mot framgång och höga krav

dikt

En dikt jag skrev för cirka ett år sedan som betyder väldigt mycket för mig ❤

Peppa ner för att peppa upp!

Livet behöver inte alltid kännas härligt, fantastiskt och alldeles, alldeles… underbart. Ibland känns allting skit. Och det är helt okej.

Men varför är alla andra så lyckliga, framgångsrika och perfekta? (det ser i alla fall ut så på Facebook)

I tell you. Det är för att de inte visar hela sanningen.

Du har inte ett sämre liv än andra. Alla mår vi skit ibland. De som säger annat, de ljuger. Vi har känslor, vi har svackor, vi har jobbiga tankar och vi mår ibland dåligt. Så är det bara.

Man måste acceptera att man ibland känner sig som ett misslyckande, att livet känns meningslöst och att ingenting känns bra. Att våga visa att man inte alltid är på topp. Att allt inte alltid är perfekt. För den där perfekta ytan är inte optimal.

Jag föredrar hellre en ärlig, otvättad och lite smutsig yta. Den mänskliga. Den nakna och blottade sanningen.

Den är för mig grunden till perfektion. Att våga vara inte perfekt.

Att vara lycklig handlar nämligen inte om prestation. Det är något man är. Inget man gör.

Så gå nu ut och va helt ”perfekt” denna fredag. Så där som bara du kan 🙂

 

Kärlek och POWERPEPP,

Marie

 

Det där som gör mig alldeles varm inombords…

Har du någon gång upplevt ett sådant speciellt tillfälle då man för ett ögonblick blir helt förstummad och förlorad ifrån det som sker runt omkring? De ögonblick då tiden bara stannar upp och allt inre tankepladder tar paus och upphör att leda oss till en annan plats än den vi befinner oss på här och nu? Känslan vi får går inte att förklara med ord. Det är som en varm känsla av tacksamhet som sprider sig genom hela kroppen.

Den kan komma upp när vi tittar på någon vi älskar, när vi tänker på en speciell händelse som betytt mycket, när vi ser tillbaka på fina stunder vi har upplevt, särskilda minnen, drömmar eller annat. Den här djupa känslan av välmående.

I den känslan finns ingen stress, oro eller ångest. Bara ren tacksamhet och lycka.

Tänk på de gånger du har tittat på den du älskar utan att säga att du gör det. Tänk på de gånger du har struntat i att göra något du egentligen vill för att du inte har tid. Tänk på de gånger du har hoppat över att ringa eller skicka det där sms:et för att du inte tror att det är så viktigt. Tänk på de gånger du har ignorerat en dröm du har för att du tror att det ändå aldrig kommer att hända.

När du tänker på dessa tillfällen, får du då en varm och djup känsla av välmående? Tacksamhet? Lycka? Skulle inte tro det.

Varför väljer vi då att ägna mer tid åt dessa känslor än de som gör att vi känner oss sprudlande, passionerade och fulla av liv?

Fundera på det en stund och dela sedan med dig. Om inte på bloggen, i alla fall till dig själv. Ägna dig en stund åt att reflektera över hur du kan frambringa mer välmåendekänslor i din kropp och mindre av det andra.

För livet är banne mig för kort för att uppleva passion och livsglädje FÖR SÄLLAN!

Kärlek och POWERPEPP,

Marie

Har du förlåtit dig själv?

Ni vet den där ryggsäcken man kan bära runt på? Den där ryggsäcken som hänger där bakom vart du än går. Den är tung som bly, den tynger dina axlar och ger märken på huden. Detta är en speciell typ av ryggsäck för den är nämligen fylld av din personliga historia. Den innehåller minnen, tankar, känslor och sår. Du vet att du borde ta av dig den men du vet inte om du kan. Du vet inte ens hur du gör. Tänk om det enda man behöver göra för att slippa bära runt på denna ryggsäck är att säga ett litet ord till sig själv. Och mena det.

En dag för några veckor sedan hade jag en sådan dag då jag kände mig helt lost. Tankarna for runt helt okontrollerat i huvudet på mig och jag kände mig ledsen. Det är de dagarna man är så tacksam för att man har vänner som finns där, lyssnar och ger kärlek.

Min vän Sandra (tack för att du finns!) ställde mig en fråga som fick mig att tänka till. En enkel fråga men som jag inte ens har reflekterat över. Hon frågade mig:

”Marie, har du förlåtit dig själv?”

Hm, jaa.. har jag det?

Det är hemskt att den personen vi har svårast att förlåta, det är oss själva. Vi kan gå ett helt liv och ångra saker som vi har gjort, dåliga val och beslut vi har tagit eller konstiga beteenden vi har haft. Vi måste förstå att man måste göra misstag för att lära sig något. Vi måste kunna förlåta oss själva. För hur mycket respekterar jag mig själv om jag inte kan acceptera att jag också kan göra fel? Att jag inte är mer än mänsklig?

Vår historia är just HISTORIA. Det jag bär runt på i min ryggsäck ska inte få påverka min framtid på ett negativt sätt. Det är ett val jag måste göra. Det är ett beslut jag själv måste ta. Gör jag inte det kommer jag att bära runt på det i flera år framöver och det tänker jag inte tillåta.

Jag skrev följande i min anteckningsbok samma kväll:

”Jag förlåter mig för själv att jag har gjort saker jag inte borde. Jag förlåter mig själv för att jag har sårat mig själv, och andra. Jag förlåter mig själv för att jag låtit mig själv bli trampad på. Jag förlåter mig själv för att jag har struntat i mitt eget hjärtas röst. Jag förlåter mig själv för att jag har gjort fel val och sagt fel saker. Jag förlåter mig själv för att jag ägnat så mycket tid och energi åt att försöka ändra på andra. Jag förlåter mig själv.”

Jag vill att du ska fråga dig själv samma sak; Har du förlåtit dig? Om inte, bestämt dig för att göra det. Det är inte lätt men gör en överenskommelse med dig själv att du inte ska låta dig påverkas av det du bär i din ryggsäck. När du står inför ett beslut, låt inte rädsla över att det ska bli som det tidigare har blivit hindra dig. Framtiden är inte din historia i repris. Om du inte vill att det ska vara det.

Kärlek och POWERPEPP,

Marie

If I had my life to live over

Jag läser dessa ord skrivna av Erma Bombeck ofta för de får mig att stanna upp och tänka till.

IF I HAD MY LIFE TO LIVE OVER

I would have talked less and listened more.

I would have invited friends over to dinner even if the carpet was stained and the sofa faded.

I would have eaten the popcorn in the ”good” living room and worried much less about the dirt when someone wanted to light a fire in the fireplace.

I would have taken the time to listen to my grandfather rambling about his youth.

I would never have insisted the car windows be rolled up on a summer day because my hair had just been teased and sprayed.

I would have burned the pink candle sculped like a rose before it melted
in storage.

I would have sat on the lawn with my children and not worried about grass stains.

I would have cried and laughed less while watching television, and more
while watching life.

I would have gone to bed when I was sick, instead of pretending the earth would go into a holding pattern if I weren’t there for the day.

I would never have bought anything just because it was practical, wouldn’t show soil or was guaranteed to last a lifetime.

Instead of wishing away nine months of pregnancy, I’d have cherished every moment, realising that the wonderment growing inside me was the only chance in life to assist God in a miracle.

When my kids kissed me impetuously, I would never have said, ”Later. Now go get washed up for dinner.”

There would have been more ”I love you’s” and more ”I’m sorry’s”

. . . but mostly, given another shot at life, I would seize every minute . . .
look at it and really see it . . . and never give it back.”

Vilken väg väljer du?

väg

Jag älskar människor som vågar vara sig själva och som vågar visa vem de är men ibland tycker jag att det kan bli överdrivet. Behovet av att ha rätt ”tar över” och det blir till en maktkamp.

Många av oss människor har starka och tydliga åsikter om allt, hela tiden och har ingen som helst förmåga att diskutera med människor. Det är inte fel att ha en åsikt och att stå för den men ibland tycker jag det går för långt när man HELA TIDEN och ALLTID ska ha rätt. Man skulle aldrig få för sig att ”ge med sig” och ta in andras tankar och perspektiv i det hela. Man har redan bestämt sig för att vinna diskussionen och det är det som är det viktiga. Eller?

Jag anser att det blir svårt att utvecklas och att växa som människa om man är fast besluten för vad som gäller i alla lägen. Man kan ha en stark åsikt men ändå vara öppen för nya inputs, nya intryck och nya tankar. Allting är inte svart eller vitt.

Vi saknar ibland förmågan att förstå andra människor. Så även jag vid vissa tillfällen. ”Hur tänker han egentligen?” ”Så kan hon ju inte göra!” Vi utgår alltid från vår egen referensram, det finns inget annat. Alla som inte tycker som vi är konstiga. De som inte har samma religion som oss själva är konstiga, de som gillar annan mat än konstiga, de som är morgonpigga är konstiga, de som inte väljer att skaffa barn är konstiga. De som inte är som oss själva är konstiga.

Vi måste förstå att vi kan ha en tydlig riktning, en tydlig väg på vad vi vill och vad vi tycker men vi behöver inte alltid skrika ut den för att hävda oss själva. Jag tycker snarare det är en styrka att kunna hålla saker för sig själv och inte ha behovet av att ”ha rätt”. Jag är trygg i det jag känner, jag behöver inte ha bekräftelse utifrån.

Det kan också ses som en styrka att kunna ändra sig, att kunna byta väg, att kunna se saker på nya sätt. Om vi aldrig är beredda att släppa in nytt kommer vår framtid bara bestå av gamla upprepningar av vårt förflutna.

Jag vill i alla fall leva mitt liv öppensinnat, jag vill kunna haffa nya möjligheter när de kommer flygandes men då måste jag ha förmågan att kunna se dem när de visar sig. Lever vi alltid i gamla spår, i gamla inrutade åsikter och vanor så kommer vi inte att kunna se dem. De ingår inte i den förutbestämda väg som vi har planerat för oss själva.

Foto: Sabina Kerbavac

Den enda du kan vara är dig själv.

Hur ofta utgår vi från oss själva när vi gör, agerar och känner saker? De som gör det kan klassas som egoister men jag tycker snarare att det handlar om att älska, respektera och förstå den viktigaste personen i vårt liv, nämligen oss själva.

För ett tag sedan såg jag en dokumentär om Beyonce där hon berättade sin story från där hon en gång började till där hon är idag. En sådan otrolig resa hon har gjort. En kommentar hon sa i filmen tyckte jag var så sjukt bra och den visar verkligen på att det är en förutsättning att vara sann mot sig själv för att lyckas.

”Jag kompromissar aldrig på min konst, mitt skapande och inte heller på mig själv”.

Det är så klockrent. Det är så bra och det är så sant. När vi börjar kompromissa med oss själva och gå emot det vi egentligen är och står för, då går saker och ting emot oss. Då hamnar vi steg för steg längre bort från oss själva och till slut har vi tappat riktning totalt. I just detta fallet syftar hon troligen på sitt skapande i form av musik men skapande innefattar även våra handlingar och våra tankar, för det skapar vi också själva.

Kompromissa aldrig på dina behov eller känslor och tryck aldrig undan någonting för att det skulle vara mindre viktigt eller på grund av att du är rädd. Börjar vi trycka undan det vi verkligen känner, då har vi slutat att vara ärliga mot oss själva. Och har vi börjat svika oss själva är det lättare att göra det en andra gång. Det är samma som med lögner, har man dragit en lögn är det lättare att dra en till.

Sluta svik dig själv och sluta ljug för dig själv. När du känner något, agera. Stäng inte inne det för att du är rädd för konsekvensen. Resultatet av det du gör spelar ingen roll om det du gör alltid utgår från dina egna premisser. Är du ärlig mot dig själv vet alla (inklusive dig själv) vart du står. Det kan ofta råda tveksamhet i livet men då är det i alla fall ingen tveksamhet kring det. Du är din trygghet.

Att vara och agera utifrån sig själv är också det enda sättet att känna äkta glädje. Alltid. Jag kan välja att kopiera andras texter när jag skriver mina texter men hur äkta har jag då varit mot mig själv och mot omvärlden? Jag kan hitta en guldmedalj på vägen till jobbet, men när det inte är jag som har vunnit den hur glad blir jag då, egentligen? Det är inte äkta glädje. Det är bara fejk.

Precis som det där skrattet vi kan slänga ur oss trots att vi inte tyckte det var så roligt. Det där jag-skrattar-egentligen-bara-för-att-vara-snäll-skrattet. Precis lika falskt som det där skrattet, lika falsk är glädjen jag känner. Glädjen som är borta fortare än den kom.

Sluta göra saker för att du ska passa in eller för att det ska bli på ett visst sätt. Bara var den du är. Du är inte beroende av det som sker runt omkring dig, du behöver inte göra någonting som inte är du.

För det enda du kan vara är dig själv. Och det är precis tillräckligt.

 

”Kompromissa aldrig på din konst, ditt skapande och inte heller på dig själv”

 

Kärlek och POWERPEPP,

Marie

 

Och du. Jag vill jättegärna höra dina tankar och funderingar. Lägg en kommentar här i bloggen och sprid vidare genom att dela detta inlägg. Tack 🙂

 

Hund som livscoach

Eddie_

Det som är så härligt med hundar är deras entusiasm för det lilla. De är alltid närvarande. De är alltid här och nu. Min Eddie är min ständiga påminnelse om vad som verkligen betyder något.

Alla vill vi framåt, vi har saker vi vill göra – mål och drömmar vi vill uppfylla. Det är när vi kommer dit som vi kommer att bli lyckliga och tillfreds. Men det spelar inte någon roll om vi uppfyller dessa drömmar och mål om vi inte tycker om oss själva. Det enda som händer är att du är en person som inte tycker om dig själv, fast med en sak mindre på att-göra-listan. Det ger inget äkta värde som betyder något. Det är helt omöjligt att njuta av framgång om man inte trivs med sig själv.

Eddie äger inget och han äger allt. Han äger ingen bostad, han äger ingen bil, han äger inte ens sitt halsband. Men han har ändå allt han behöver för att vara lycklig.

Han är min påminnelse om att lyckan inte sitter utanför oss, den finns inom oss. Det är inte någonting som kommer att komma. Den finns här redan.

Är livet en tävling?

Snabbhet är inte alltid den bästa lösningen men i vår tid av jäkt och hets blir allt en kapplöpning mot klockan. Att göra så mycket som möjligt på så lite tid som möjligt verkar vara det som alla eftersträvar. När vi skyndar genom livet och försöker få in så mycket som möjligt på varje dag, timme och minut kommer vi till slut till en bristningspunkt. En punkt där det sätter stopp.

Jag tycker det är hög tid att bromsa ner och att utmana vår fartblindhet. Jag menar inte att jag är emot effektivitet, utveckling och att man kan göra många saker, det jag menar är att vår besatta eftersträvan att göra mer och mer på allt kortare tid har gått för långt. Det har blivit en tävling. Den som hinner med mest vinner. Frågan är egentligen vad man vinner? Utbrändhet, mental utmattning, olycka och sjukdom kan vara priset. Jag ställer mig då frågan; är det verkligen värt det?

Vi framspolar livet och vi har inget tålamod till att vänta. Man går på snabbdiet istället för att ändra sina matvanor på ett sunt sätt, man tar en snabbkurs istället för att lära sig kunskapen från grunden… och så vidare… Sedan klagar vi på att vi lever så här. Att det är stressigt, mycket att göra och mycket att stå i. Vi är missnöjda med våra hektiska scheman, men vad gör vi egentligen åt det?

Det handlar om hur DU vill att DIN vardag ska se ut. Det handlar om att prioritera och värdesätta det som är viktigt för dig. Det är ingen annan som bestämmer hur din dag eller ditt liv ska se ut. Det är bara du. Du har makten att förändra det du inte är nöjd med. Bara du, ingen annan.

Kärlek och POWERPEPP,

Marie