En detox-kur för livet (storstädning på en onsdag?)

Jag tror att vi alla bär på fantastiska gåvor. Förmågor. Kvalitéer. Personligheter. Som alla är unika och som kan göra stordåd om de är placerade på rätt plats och tillåts att leva ut i rätt sammanhang.

Jag ser dem som vår egen inre skatt.

En skatt som vi alla har kartan till men där kompassen ofta saknas. Så vi går vilse.

Det som behövs är en storstädning. En rejäl en så vi kan rikta vår kompass i rätt riktning istället för att springa runt förvirrade utan någon vision och hamna vid återvändsgränd efter återvändsgränd.

 

Ta tillvara på din skatt. Den är ganska så fantastisk.

 

Det är inte bara din kropp som behöver en utrensning i form av hälsobringande smoothies, juicer och vitaminer. Ditt liv behöver också det. Dina relationer. Dina tankar och känslor. Det du spenderar din tid åt. Dina rutiner. Dina beteenden. Ta en grön juice för ditt liv och rensa ut allt skräp du inte behöver. Ersätt det med sådant som ger dig energi, som får dig att må bra och som servar dig i ditt liv. Gör en detox-kur för livet.

När du påbörjar denna viktiga storstädning, glöm inte bort att städa där du vanligtvis inte brukar. Sopa inte skiten under mattan. De stora dammråttorna ska också bort. Tillfälliga lösningar fungerar aldrig. De är inte hållbara. Det är som att tapetsera utan att spackla för hålen i väggen. Det är som att vaxa bilen innan du har tvättat den. Det är som att diska utan diskmedel. ”Skitjobbet” måste helt enkelt göras.


 

Så gör du en Personlig Livsdetox – Steg för steg

 


 

Det första steget är att identifiera vad blockeringen är och vad den grundar sig på. Ofta drar vi parallellen att det har något med ANDRA eller något ANNAT att göra men i grunden ligger problemet hos dig själv och din personliga reaktion till det. Du kan aldrig förändra andra eller det som sker runt dig, du kan bara förändra dig själv och din inställning till det som sker. Så det är enbart genom att arbeta med dig själv du kan skapa en förändring.

Steg 1: Identifiera blockeringen du bär på. Skriv ned den. Känner du att du har flera, identifiera den som för dig känns mest angelägen.

Steg 2: Acceptera att du bär på denna blockering och att det inte är något konstigt/annorlunda med det. Alla bär vi på personliga blockeringar som är helt individuella och som påverkar oss olika mycket. Man kan aldrig förändra någonting man inte är nöjd med om man inte först accepterar det faktum att det finns och vad det är. En ärlighet gentemot dig själv helt enkelt.

(OBS! Det är viktigt att du inte blanda in andras åsikter i din ”analys”. Det gör dig bara förvirrad. Andras åsikter spelar ingen som helst roll, det är ENBART din syn på dig själv och situationen som du ska ta hänsyn till)

Steg 3: Känn efter vad denna blockering kan grunda sig på och vad den livnär sig på. Vet du exakt vilken händelse det var som orsakade den? Skriv ned det. Har du ingen aning? Fundera vidare och skriv ned känslorna denna blockering får dig att känna. När du ser dessa ord nedskrivna är det lättare att motivera sig själv till att arbeta bort dem.

Steg 4: Förstå att identifikationen av problemet och din egen vilja är det viktigaste av allt. Nu när du har medvetandegjort ”problemet” kan du varje dag tänka på det och aktivt arbeta med det. Observera att jag skriver att du ska arbeta MED det och inte att du ska arbeta BORT det. Det är oerhört viktigt att du samarbetar och inte avskyr dig själv för att du bär på något som stör dig. Blockeringen kommer kanske inte att försvinna ur ditt liv helt och hållet men för varje dag som går minskar den i värde och den kommer till slut inte att påverka dig i den utsträckning som den gör idag.

Ta fram sopkvasten. Det är dags att börja städa.

Kärlek och POWERPEPP,

Marie

Så, din tur!

Har du något i ditt liv som inte servar dig något gott längre? Är du i behov av en personlig livsdetox?

Annonser

Du kommer aldrig att bli något. Du är redan allt.

När jag var liten ställde jag ofta frågan: ”Vad ska du bli när du blir stor?”. Både till mig själv och till andra. Det var många som (precis som jag)  funderade mycket på vad man skulle arbeta med, ha för yrke, titel och så vidare. Jag tror att det vi egentligen menade var: ”Vad vill du GÖRA när du blir stor?”.

Vi måste skilja på att vara och att göra.

Du kommer att göra mycket i ditt liv. Du kommer att använda livet som ett verktyg till att uppleva och vara med om saker och det kan visa sig på olika sätt.

Kanske bosätter du dig på en ny ort, kanske utbildar du dig, kanske får du mycket pengar… Mycket kommer att hända runt oss och vi kommer att göra mycket saker men:

Vi behöver inte göra eller HA mycket, för att vara mycket.

Du behöver inga yttre faktorer för att kunna göra en förändring i ditt liv. För en livsförändring sker alltid inom dig. Du bär på de inre verktygen som gör det möjligt.

Dock kan det vara svårt att se dem, då de ofta är väl gömda bakom gamla erfarenheter, minnen och djupa sår.

Därför behöver vi städa. Städa undan det som skymmer sikten för vår inre skönhet. Vår inre sårbarhet. Vår inre kärna. Vårt riktiga jag. Ett jag som mår bra, känner sig stark, trygg och oslagbar.

Det är det som sker på insidan som spelar roll. Det yttre är alltid sekundärt.

Det som sker i det yttre är bekräftelser eller ”kvitton” på att vi har lyckats i livet. Ibland känns det som att vi är formade att tro att meningen med livet är att samla på sig av dessa kvitton. Att jaga prestige och status. Att jaga efter makt. Att jaga efter yttre bekräftelse.

Men det stämmer inte.

Mår du skit inombords kommer ingenting som kommer till dig utifrån att betyda någonting. Vi kan inte njuta av det som kommer till oss om vi inte förstår att vi redan har allt vi behöver och att det är vi själva som bär på kraften till förändring.

Kärlek och POWERPEPP,
Marie

 

Få Maries inspiration direkt till din inbox! Klicka här

 

Har du svårt att säga nej?

Ibland känner man en enorm press på att göra alla möjliga saker. Saker man borde göra. Saker man tror man vill göra. Saker som andra vill att man ska göra. Att säga nej kan kännas så oerhört svårt. Men varför?

Varför har vi så svårt att tycka att nej är okej?

Om jag går till mig själv (som har varit en typisk JA:are) så handlar det om att man inte vill göra folk besvikna. Speciellt inte människor man bryr sig om. Då är det lätt att man istället åsidosätter sig själv och sina behov för att tillfredsställa någon annans.

Det vi lätt glömmer bort är att personen i fråga inte vill att man ska säga ja om man själv inte vill det. För vem vill ha en person närvarande som är helt frånvarande?

 

”Learn to say ‘no’ to the good so you can say ‘yes’ to the best” – John C. Maxwell

 

Tänk efter om du verkligen gör personen en tjänst när du säger ja. Kan du inte vara där till 100 % och njuta, strunta hellre i det. Man behöver inte hänga med på allt.

Jag menar inte att man ska vara en tråkig nej:are, absolut inte. Jag vill bara väcka en tanke kring att det inte alltid är bra att säga ja, bara för ja:ets skull utan du ska säga det för att DU verkligen vill det! Är det inte ett ”HELL YES!” så är det mer kärleksfullt att tacka nej. Din förmåga att säga nej kommer att utvidga din förmåga att säga ja och verkligen mena det.

 

”Being unable to say no can make you exhausted, stressed and irritable. Love yourself enough to be able to say no”

 

Kärlek och POWERPEPP,

Marie

 

Är du prenumerant på POWERPEPP-brevet? Om inte, klicka här 🙂

Så blir du av med ditt flyktbeteende – 5 tips för att leva ett friare liv

flyktbeteende

 

”Keep my glass full until morning light
’cause I’m just holding on for tonight
Help me, I’m holding on for dear life
won’t look down, won’t open my Eyes
Gotta get out now, run from this
Here comes the shame, here comes the shame”

 

Älskar Sia – Chandelier. I låten beskriver hon känslan av att fly från sitt liv och sin vardag och det är något som vi alla kan känna igen oss i. Den får mig att fundera över oss människor och att vi allt för ofta väljer flyktvägen. Oavsett om det gäller att fly in i fyllan, nattklubben eller drinkarna (som Sias låt handlar om) eller om vi flyr till maten, träningen, jobbet, teven, sängen eller den där personen som egentligen inte är bra för oss. Det kan handla om situationer som känns jobbiga, så vi väljer att fly från dem istället för att ta tag i dem och lära oss handskas med dem. Det kan vara en flykt från vissa saker som man har svårigheter att prata om eller situationer man känner sig obekväm i. Det kan vara olika typer av beteenden man flyr in i för att skydda sig själv.

Om vi stannar upp och tänker efter kan vi uppmärksamma att vi säkerligen har någon form av flykt i oss. Flyktbeteende är något vi alla kan känna igen i oss på ett eller annat sätt. Det är det första som är viktigt att förstå.

Det andra är att man löser inte ett problemet genom att fly från det. Det blir bara värre då. Och tro mig, jag vet. För fasen vad jag har rymt.

När något har känts jobbigt, otryggt eller knepigt har jag alltid flytt fältet. Det har känts som det enklaste vägen för då slapp jag att må dåligt. Då slapp jag ta tag i sådant som var jobbigt eller gjorde mig obekväm.

Problemet är att beteendet kan utvecklas till ett negativt mönster som blir så vanligt förekommande att du tror att det är verklighet. ”Det är bara sån jag är!”, säger vi och känner oss tryggt gömda bakom den repliken. Men det är inte sant. Det är inte du. Det är bara ett dåligt beteende du har utvecklat och alla vanor eller invanda beteendemönster man har, kan man ändra på.

 


 

Så blir du av med ditt flyktbeteende

– 5 tips för att leva ett friare liv –

 


 

1. Under denna vecka, undersök om du kan känna igen någon form av flyktbeteende hos dig själv. Vid vilka situationer ”tar du på dig” detta beteende eller har du det hela tiden?

2. Se om du kan lista ut om det finns några speciella situationer eller andra beteenden som triggar igång ditt behov av att leka kurragömma. Skriv ned dessa. När du ser det svart på vitt framför dig är det lättare att se det lilla. Att det kanske känns löjligt, fånigt eller onödigt att ta till. Är det något du vill bli av med? Kan du få det att hända? Om JA, fundera på HUR? Skriv ned detta också.

3. Fundera över känslan du kommer att känna om du raderar detta beteende ur ditt liv. Tror du att du kommer känna dig friare, gladare eller kanske mer harmonisk? Det är alltid lättare att bli motiverad till förändring om man kan känna att det kommer ge en positiv utdelning.

4. Försök bli mer medveten om ditt flyktbeteende för det som är det knepiga är att vi många gånger flyr på ett omedvetet plan. Vi vet alltså inte om att vi gör det vi gör. Vi tror att vi gör det för att vi vill men så är inte alltid fallet. Många gånger gör vi det vi gör av helt fel anledning.

5. Att fly är att ta den enkla vägen men den enkla vägen är inte alltid den rätta vägen. Att stanna kvar och våga möta rädslan, det är det svåra. Men det är också nödvändigt. För vår egen skull. För den jobbiga känslan kommer inte att försvinna. Den kommer att banka på din dörr varje dag fram tills att du vågar öppna. Tar du inte tag i det nu kommer du aldrig att bli fri. Då kommer du aldrig att kunna leva fullt ut.

 

Att rymma löser inga problem. Det förstärker dem bara.

 

Så, din tur!

Brottas du med något flyktbeteende? Har du några andra tips att dela med dig av?
Kärlek och POWERPEPP,
Marie

Bild inspirerad av Saori – Pinterest

 

Den enkla vägen är inte alltid den rätta vägen

enkla vägen

Jag tror att vi människor drivs av känslor. Och av längtan. Känslor vi vill och behöver känna för att må bra.

För när allt kommer omkring är det inte vad vi gör som är det väsentliga utan det är känslan vi har när vi gör det vi gör, som är det viktiga. De känslorna som får oss att känna oss levande, tillfredställda och i harmoni med oss själva.

För allt vi gör och mår bra av gör vi just för att vi mår bra av det. Annars skulle vi inte göra det. Eller?

Tyvärr gör vi nog inte alltid de val vi själva mår bäst av. Allt för ofta tar vi beslut som inte känns bra men som ändå anses vara ”det rätta”. Men frågan är egentligen, rätt för vem?

Jag tyckte det var skrämmande när jag upptäckte att jag själv har levt så. Jag var inte alls medveten om det men jag har tagit många beslut och gjort saker som inte alls känts bra för mig. Jag har inbillat mig att det har känts bra för att det har känts som den enklaste vägen, men jag upptäckte att den enkla vägen är inte alltid den rätta vägen.

Man måste vara modig för att våga utmana sig själv att inte alltid ta den enkla vägen. Den där vägen som redan är förutbestämd. Vi sätter på vår GPS som tar oss dit vi ska enligt den ”rätta” vägbeskrivningen, men reflekterar vi någonsin om det är den rätta vägen för oss?

Ibland kanske vi kan strunta i vår GPS och köra på känsla. Våga köra på känslan. Våga lita på att du kommer hamna rätt ändå.

Jag vill leva utifrån MINA EGNA känslors behov. Jag vet vad jag vill, vad jag känner och vem jag är. Jag vågar lyssna. Jag vågar köra på känsla. Jag vågar svänga höger även om vänster är det mest ”lämpliga” och det mest kloka. Det alla andra hade valt. För jag är så trött på att bry mig om vad som anses vara ”rätt”. Känns det inte rätt för mig så är det fel. Så enkelt är det.

Vågar du lyssna? Vågar du köra på känsla? Vågar du stänga av din GPS?

Jag hade älskat om du delat med dig. Har du någon gång vågat ta en annan väg än den förutbestämda och enkla vägen? Hur kändes det?

Tack ännu en gång för alla kommentarer och feedback. De är guld värda 🙂

Kärlek och POWERPEPP,
Marie

Så blir du av med dina rädslor

Jag känner att vi människor allt för ofta lever i tvångströja.

Eller låser vi in oss själva i en bur.

I denna bur begränsar vi oss genom att sätta upp mentala hinder och blockeringar. Vi tror vi är trygga där inne men vi är otrogna livet när vi begränsar vår potential och inte låter oss blomma ut ordentligt. Vi hindrar oss själva och stannar kvar i rädsla. Men för att växa måste man vara modig.

Man måste ha modet att våga leva för att kunna leva fullt ut.

En rädsla jag alltid har haft är rädslan för att tappa kontrollen (som jag tror det finns andra som känner igen sig i?). Rädsla över att inte veta hur mitt liv kommer se ut. Att inte planera. Att inte bry mig om allt in i minsta detalj. Att släppa taget. Att våga vara okontrollerad och gå utanför boxen. Det är något jag har jobbat mycket med men nu har jag äntligen lärt mig att släppa kontrollen och det känns så skönt. Det är en sådan lättnad. Jag mår mycket bättre när jag slipper lägga energi på detta. Jag säger inte att det är lätt. Men det går. Om du bestämmer dig.

Jag tänker inte leva ett liv styrt av rädslor. Att låta något påhittat (som faktiskt mentala blockeringar är) stå i vägen för vad jag egentligen vill och vad jag VET att jag kan göra, det tänker jag inte gå med på.

Det mitt hjärta längtar till och som min själ suktar efter, det ska jag ha.

Självklart är det omöjligt att undvika rädslor, de dyker upp hela tiden på ett eller annat sätt. Men det är mitt val om jag vill lyssna på dem eller inte. Det är mitt val om jag vill låta dem ta överhanden. Fuck Your Fears är titeln på en inspirationsföreläsning med Johannes Hansen och det är precis så jag tänker. FUCK ALL MY FEARS! Ni ska inte få styra mitt liv. Nej och hejdå!

Med denna bloggpost och mailutskick vill jag väcka en tanke. En tanke om att våga möta rädslan för vad det än må vara. Blunda inte för den, lys upp den och våga titta. För det är först då du verkligen kan släppa taget.

Det kan vara rädslor om att våga släppa in människor nära inpå i ditt liv… Rädslor om att du inte klarar av det där arbetet, utbildningen eller uppgiften… Rädslor om att du inte ska räcka till… Rädslor om att inte bli omtyckt, älskad eller respekterad.

Men sanningen är: Du klarar det. Du fixar det. Var inte rädd!

Kärlek och POWERPEPP,
Marie

 

* Har du någon rädsla du brottas med just nu?

* Har du några tips på hur man lyckas bli av med envisa rädslor?

Dela med dig av dina erfarenheter i kommentarerna och låt oss hjälpa varandra.

 

Vad fan håller du på med? Vem tror du att du är?

Vissa dagar känner man sig minst i världen. Dessa dagar känner man att allt man gör och allt man planerat för sig själv känns helt meningslöst. Den lilla rösten ”SJÄLVTVIVEL” kommer till oss som en elak och ond demon och skriker ”Vad fan håller du på med!? Vem tror du att du är?!”.

Alla har vi varit där.

Men hur tar vi oss därifrån?

Först och främst, se till att ha människor omkring dig som stöttar dig och som du känner dig trygg med. De som pushar dig, peppar dig och som säger till dig att ”Du fixar detta!” när du själv känner för att ge upp och bara skita i allt.

Dock kan inte hela ansvaret läggas på människorna du har i din närhet. Du måste också hjälpa till. För saken är den att vi aldrig helt kommer att kunna sluta tvivla på oss själva.

”Gör jag rätt nu? Ska jag göra så? Är detta verkligen rätt beslut?”

Alla tvivlar på sig själv ibland. ALLA.

Felet ligger i att vi tror att vi har misslyckat när vi känner så. Vi tror att vi är sämre än alla andra. Att det bara är du i hela världen som känner så här.

Därför slutar vi peppa och pusha de personer vi tror inte behöver det. Så även oss själva. Vi tror att de som utåt sett är starka, självsäkra och trygga, de klarar sig. Men dessa personer behöver också stöttning och uppskattning. Som sagt, ALLA tvivlar på sig själv ibland. Men hos vissa syns det inte tydligt utåt.

Är du en sådan person?

Var då aldrig rädd för att ge bort en komplimang för mycket. Eller en kram, en klapp på axeln, ett ”Fan va bra du är!” utan tron om att personen redan vet det eller att personen redan är tillräckligt stark och självsäker och inte behöver höra det.

Alla behöver höra det. Och känna det.

Så även du.

Kärlek och POWERPEPP,

Marie

 

Den besatta eftersträvan på livsbalans

Jag är trött på det perfekta livet. Trött på förberedda matlådor, den perfekta outfiten, det smulfria bordsunderlägget. Den prydliga vardagen där allt är i en perfekt balans. Där livspusslet går ihop helt enligt anvisningarna. Inga bitar som fattas. Inga bitar som är ojämna. Inga bitar som inte passar in.

Denna jakt på balans skapar stress. När saker inte blir som vi tänkt slår vi på oss själva. Vi faller ihop och tycker att vi är värdelösa. Att vi inte klarar av att ”få ihop det” och balansera upp alla delar lika bra som alla andra verkar göra. Vi blir helt förblindande av denna eftersträvan att vi glömmer bort det viktiga. Att leva. Vi blir så inrutade så vi till slut tappar all spontanitet. Modet försvinner. Ingenting händer. Saker dör ut. Vi missar möjligheter, situationer och händelser som flyger förbi oss för vi ser det inte. Det kan vara något oplanerat, något annorlunda, något vackert. Något som vi egentligen älskar men vi är för upptagna. För ett pussel lägger sig inte själv.

Jag tror inte vi dör om vi lägger ner pusslandet. Jag tror snarare livet hade blivit charmigare. Lite galnare. Lite härligare. Lite mer liv i livet.

Jag vill inte pussla mer. Jag vill inte förlora den sanna glädjen i att göra det jag älskar för att få ihop alla andra delar. Och jag vågar erkänna. Jag klarar inte heller av det. Jag kan inte få alla delar jämna, bra, okej eller lagom. För när allt är jämnt, bra, okej och lagom finns ingen energi att göra saker helhjärtat, passionerat och med wow-effekt. Priset vi betalar för jakten på den perfekta balansen är att vi aldrig riktigt satsar helhjärtat och fullt ut på det vi innerst inne vill.

Därför struntar jag i strävan på livsbalans. Jag skapar min egen vardag och där är det obalans. Där är ingenting lagom och ingenting jämnt och smidigt. Det finns inte alltid lösningar på allt, det finns inte en manual eller ett recept att följa. Men det gör ingenting. Jag skapar min egen manual och hittar mina egna svar under resans gång.

Jag faller hejdlöst ner i ovisshet, men med en stark tillit till att mitt liv blir precis så som det ska vara. Och med den bästa guiden av dem alla, min kropp och mitt hjärtas röst.

Kärlek och POWERPEPP,

Marie

Sittande i livets väntrum

Jag hatar att vänta. Vill jag göra något, vill jag göra det nu annars kan jag likaväl strunta i det. Bättre nu än aldrig.

Så även gällande livet.

Vi sätter oss i livets väntrum och väntar på att bli uppropade. Först då gör vi det vi ska eller det vi egentligen vill. Vi sitter och väntar på att saker ska hända utan att göra någonting åt det själva.

Tålmodigt väntar vi på att numret på vår kölapp ska ropas upp. Sedan om det inte händer något, om vi inte blir uppropade och livet inte blir som vi vill, då blir vi bittra, sura och klagar på allt och alla.

Tänk om man istället skulle ställa sig upp där i väntrummet. Strunta i kölappen och dra därifrån.

Det är du själv som bestämmer om du vill vänta eller inte.

Det är ditt val.

Det är ditt liv.

 

Kärlek och POWERPEPP,

Marie

Brevet till mig själv

Idag vill jag dela med mig utav en fantastisk text som inspiratören Olof Röhlander skrivit i sin bok ”Bli en vinnarskalle”. Det fungerar som ett brev till mig själv som jag (och förhoppningsvis ni också) kommer att ta med sig in i det nya året.

”Jag drar ett streck i sanden, här och nu. Hit men inte längre. Det som varit okej innan , är inte okej längre. Nu är min tid. Det här är mitt liv, inte ditt. Negativ energi har inget i mitt liv att göra. Jag bryter mig fri och går min egen väg. Jag litar på mig själv.

Inget som livet placerar i min väg skrämmer mig längre. Jag lever min dröm eller är på väg emot den, det finns inget annat. I varje situation finns ett val.

Jag är en stolt människa, ingen dörrmatta som andra kan torka fötterna på. Jag står upp för mig själv. När andra tvekar tar jag ett steg fram. När andra tittar bakåt blickar jag framåt. När andra ger upp letar jag nya lösningar. När andra viker ner sig står jag rakryggad. Bättre att göra någonting än ingenting.

Allt jag varit med om i livet omvandlar jag till bränsle, energi och konstruktiv målmedvetenhet. Det som hänt mig har inte knäckt mig, bara gjort mig starkare. Jag går med huvudet högt.

Mitt liv avgörs inte av mitt förflutna, utan av mina val. Bättre att lägga tid på att skapa något nytt än att försöka laga något som gått i tusen bitar.

Jag har bestämt mig. Jag vill leva ett liv som jag är stolt över. Jag har styrkan att börja om igen. Jag vet vad jag vill.

Jag ska bli det jag är född till att bli. Jag orkar, jag kan, jag vill. Jag känner energin komma. Allt jag behöver finns inom mig. Rak i ryggen. Stolt och glad.

Det här är min tid. Mitt år. Det här är mitt liv!”