Det starka i att vara svag

superwoman

Att kunna visa sig svag. Att kunna säga förlåt. Att kunna hålla med någon annan än sig själv. Att medge att man har gjort fel eller har agerat på ett felaktigt sätt. Att fråga någon om hjälp.

Det kan kännas som ett nederlag.

Men jag hävdar att det är en otrolig styrka att kunna vara just ”svag”. Att kunna visa och stå för att man inte är perfekt. Att man faktiskt inte kan allt. Att man faktiskt inte är en superhjälte.

Jag tror nämligen att det är en tung börda att vara superhjälte. Att vara den som aldrig behöver fråga om hjälp. Som kan allt. Som vet allt. För det finns ingen sådan person. Vi behöver alla hjälp, stöttning och lärdom från andra. Det är så vi växer som människor och utvecklas i livet.

Allt-är-så-bra-hela-tiden-i-mitt-liv-syndromet är väl utspritt. Men vi har alla sprickor i fasaden. Det är inget skamligt. Det är inget fel. Ingen av oss lever ett perfekt och felfritt liv. I alla fall inte det ”perfekt” som de flesta tänker på. Det som ser bra ut utanpå men som kanske inte känns lika bra inuti.

Jag menar absolut inte att man ska lyfta fram det dåliga. Mer att man ska öppna upp en dörr mot ärligheten. Den sköra men vackra sanningen.

För jag tror att det blir lättare för oss alla att leva då. När vi slutar bry oss så mycket om hur andra ser på oss själva och våra liv.

När jakten på perfektion inte längre behöver vara livets viktigaste tävling.

När vi på riktigt förstår vad som verkligen betyder något.

Kärlek och POWERPEPP,

Marie

 

Den enkla vägen är inte alltid den rätta vägen

enkla vägen

Jag tror att vi människor drivs av känslor. Och av längtan. Känslor vi vill och behöver känna för att må bra.

För när allt kommer omkring är det inte vad vi gör som är det väsentliga utan det är känslan vi har när vi gör det vi gör, som är det viktiga. De känslorna som får oss att känna oss levande, tillfredställda och i harmoni med oss själva.

För allt vi gör och mår bra av gör vi just för att vi mår bra av det. Annars skulle vi inte göra det. Eller?

Tyvärr gör vi nog inte alltid de val vi själva mår bäst av. Allt för ofta tar vi beslut som inte känns bra men som ändå anses vara ”det rätta”. Men frågan är egentligen, rätt för vem?

Jag tyckte det var skrämmande när jag upptäckte att jag själv har levt så. Jag var inte alls medveten om det men jag har tagit många beslut och gjort saker som inte alls känts bra för mig. Jag har inbillat mig att det har känts bra för att det har känts som den enklaste vägen, men jag upptäckte att den enkla vägen är inte alltid den rätta vägen.

Man måste vara modig för att våga utmana sig själv att inte alltid ta den enkla vägen. Den där vägen som redan är förutbestämd. Vi sätter på vår GPS som tar oss dit vi ska enligt den ”rätta” vägbeskrivningen, men reflekterar vi någonsin om det är den rätta vägen för oss?

Ibland kanske vi kan strunta i vår GPS och köra på känsla. Våga köra på känslan. Våga lita på att du kommer hamna rätt ändå.

Jag vill leva utifrån MINA EGNA känslors behov. Jag vet vad jag vill, vad jag känner och vem jag är. Jag vågar lyssna. Jag vågar köra på känsla. Jag vågar svänga höger även om vänster är det mest ”lämpliga” och det mest kloka. Det alla andra hade valt. För jag är så trött på att bry mig om vad som anses vara ”rätt”. Känns det inte rätt för mig så är det fel. Så enkelt är det.

Vågar du lyssna? Vågar du köra på känsla? Vågar du stänga av din GPS?

Jag hade älskat om du delat med dig. Har du någon gång vågat ta en annan väg än den förutbestämda och enkla vägen? Hur kändes det?

Tack ännu en gång för alla kommentarer och feedback. De är guld värda 🙂

Kärlek och POWERPEPP,
Marie

Vad powerpepp är för mig

POWERPEPP är för mig någonting mer än bara inspirerande ord.

POWERPEPP är vikten av att förstå att man kan forma sin egen verklighet utifrån sin egen inställning, attityd och genom att ta kontrollen över sina tankar.

Det handlar om självrespekt, självacceptans och självinsikt. Att förstå sitt egenvärde. Att vara sitt äkta jag i alla lägen. Agera efter sina egna premisser och aldrig kompromissa med sig själv.

För att göra detta möjligt behöver vi MYCKET pepp. Både från andra men allra mest från oss själv.

Vardagen är fylld med krav och press, vi måste fylla på oss själva med pepp och inspiration för att inte tappa glädjen, kärleken och passionen. För att undgå negativitet omkring oss måste vi se ljus, förhoppningar och möjligheten att förverkliga oss själva, våra drömmar och möjligheterna att få spendera livet åt det vi älskar.

Vi behöver fylla på vårt peppkonto för att inte falla ihop när saker går emot oss. När saker omkring oss rasar samman, måste vi ändå stå kvar. Vi bär alla på ärr från förr men låt dem inte förstöra din framtid. Var stolt att du har dem. De har hjälpt dig dit du är idag.

”Wear your scars like medals”

Föreställ att du är ett berg. Du står där stabilt samankrad med jorden. Oavsett om det stormar, regnar eller blixtrar står du kvar. Inget kan få dig att gå sönder, blekna eller spricka. Du står kvar där oavsett. Det svajar men efter stormen har lagt sig står du kvar. Du ger inte upp.

För att få styrkan att klara detta behöver vi energi. Vi behöver inspiration. Vi behöver styrka. Vi behöver POWERPEPP.

”Never forget. You are strong as a mountain”

Jag vill höra om dina bästa pepptips! Vad hjälper dig när inspirationen är låg? Dela med dig i kommentarerna nedan eller på Facebook.

Kärlek och POWERPEPP,

Marie

 

Att följa sin intuition även om det känns läskigt

Mina tankar, känslor och mentalitet har alltid gått åt ett håll – åt det vänstra. Den vänstra hjärnhalvan är associerad med logisk och analytiskt tänkande. Det är den vänstra hjärnhalvan som är mästare på att placera saker i kategorier och den gillar när saker är satta i fack och är konsekventa och har ett typiskt ”nu-kan-vi-bocka-av-nästa-på-listan-tänk”.

I vår kultur lever vi ett typiskt ”vänster-liv” där vi uppmuntrar ett sådant här logiskt, allting-ska-vara-samma resonemang. I skolor har vi arbetat hårt med att stärka och bygga på den vänstra sidans mentalitetet som är att uppnå, uppnå, uppnå. Prestation, prestation och prestation.

Det som straffas och hamnar i kläm är vänsterhalvans kompis, högerhalvan.

I vår högra hjärnhalva finns vår intuition och kreativitet. Den är, till skillnad från den vänstra, mer baserad på den stora helheten istället för de små planeringsdetaljerna som man lätt fastnar i. Den högra hjärnhalvan är inte intresserad av logik eller över vad som borde vara rätt, utan mer vad som känns rätt.

Det som är det trixet med den högra delen och varför jag tror att vi ofta låter den vänstra styra är att det är enklare. Att följa en struktur, planering och logiska sammanhang är lättare. Det är läskigt och mycket svårare att vara ”högerstyrd” då det inte är lika säkert. Vi kan inte räkna ut saker, vi kan inte analysera det. Vi kan bara VARA i det. Och det är läskigt.

När jag förstod det här med vänster-höger var det lättare för mig att förstå varför mitt liv såg ut som det gjorde. Alla val och alla beslut jag tagit var alltid fattat utifrån min vänstra hjärnhalva, tryggheten.

När jag skulle hantera mina känslor var det mer ett ”dags för nästa”-tänk där jag bokade av känslorna som på en att göra lista. Jag arbetade inte med dem på ett sunt sätt och jag hade ingen balans mellan dem båda. Jag var helt vänsterstyrd.

Jag insåg att jag måste hitta ett sätt att balansera dem båda, för att kunna känna mer lugn och harmoni i min kropp och i mitt liv. Insikten, mixad med min vilja att förändra, gjorde mig peppad på att ta steg mot en förändring i mitt sätt att tänka.

För att komma närmare min högra hjärnhalvas skatt, började jag med att fråga mig själv vissa saker:

Hur kan jag få saker gjorda och ändå vara avslappnad och lugn?

Ställ dig själv denna fråga och invänta svar. Svaret för mig var att ändra mitt sätt att tänka. Jag bestämmer själv hur jag ska tolka situationer och händelser omkring mig. Jag stressade ofta upp mig själv genom att oroa mig över saker jag inte alls kunde påverka. Jag avdramatiserade tanken och släppte iväg den.

Situationer som tidigare stressat upp mig totalt gör inte längre det. Jag har lättare för att ta beslut som känns rätt och inte bara som är rätt (enligt normen). Jag blev mer bekväm i att inte ha allting planerat hela tiden, att inte ha en plan på allt och att ständigt ha kontroll över allt som händer i mitt liv.

Läxan jag lärt mig är att.

Förneka aldrig din intuition! Känns det rätt så är det rätt.

Jag menar inte att man ska dissa den vänstra delen av hjärnan, bara att låta den högra komma fram lika mycket och inte stänga inne den otroliga potential som gömmer sig där inne. Låt den titta fram och glimta i ljuset så kommer mer av dig att komma fram. Det är då du ser glimtar av vad du är duktig på, var din potential och drivkraft finns.

Och det tror jag är meningen med allt. Att låta det vackra i dig få komma fram.

Kärlek och POWERPEPP,

Marie

 

Kan du känna igen dig i veckans brev? Har du svårt att följa din intuition eller går du alltid efter det som känns 100 % rätt för DIG? Dela med dig av dina erfarenheter i kommentarerna och låt dina vänner signa upp dig på maillistan genom att dela denna länk.

 

Så blir du av med dina rädslor

Jag känner att vi människor allt för ofta lever i tvångströja.

Eller låser vi in oss själva i en bur.

I denna bur begränsar vi oss genom att sätta upp mentala hinder och blockeringar. Vi tror vi är trygga där inne men vi är otrogna livet när vi begränsar vår potential och inte låter oss blomma ut ordentligt. Vi hindrar oss själva och stannar kvar i rädsla. Men för att växa måste man vara modig.

Man måste ha modet att våga leva för att kunna leva fullt ut.

En rädsla jag alltid har haft är rädslan för att tappa kontrollen (som jag tror det finns andra som känner igen sig i?). Rädsla över att inte veta hur mitt liv kommer se ut. Att inte planera. Att inte bry mig om allt in i minsta detalj. Att släppa taget. Att våga vara okontrollerad och gå utanför boxen. Det är något jag har jobbat mycket med men nu har jag äntligen lärt mig att släppa kontrollen och det känns så skönt. Det är en sådan lättnad. Jag mår mycket bättre när jag slipper lägga energi på detta. Jag säger inte att det är lätt. Men det går. Om du bestämmer dig.

Jag tänker inte leva ett liv styrt av rädslor. Att låta något påhittat (som faktiskt mentala blockeringar är) stå i vägen för vad jag egentligen vill och vad jag VET att jag kan göra, det tänker jag inte gå med på.

Det mitt hjärta längtar till och som min själ suktar efter, det ska jag ha.

Självklart är det omöjligt att undvika rädslor, de dyker upp hela tiden på ett eller annat sätt. Men det är mitt val om jag vill lyssna på dem eller inte. Det är mitt val om jag vill låta dem ta överhanden. Fuck Your Fears är titeln på en inspirationsföreläsning med Johannes Hansen och det är precis så jag tänker. FUCK ALL MY FEARS! Ni ska inte få styra mitt liv. Nej och hejdå!

Med denna bloggpost och mailutskick vill jag väcka en tanke. En tanke om att våga möta rädslan för vad det än må vara. Blunda inte för den, lys upp den och våga titta. För det är först då du verkligen kan släppa taget.

Det kan vara rädslor om att våga släppa in människor nära inpå i ditt liv… Rädslor om att du inte klarar av det där arbetet, utbildningen eller uppgiften… Rädslor om att du inte ska räcka till… Rädslor om att inte bli omtyckt, älskad eller respekterad.

Men sanningen är: Du klarar det. Du fixar det. Var inte rädd!

Kärlek och POWERPEPP,
Marie

 

* Har du någon rädsla du brottas med just nu?

* Har du några tips på hur man lyckas bli av med envisa rädslor?

Dela med dig av dina erfarenheter i kommentarerna och låt oss hjälpa varandra.

 

För dig som vill leva ditt drömliv

För cirka två år sedan hamnade jag på en hemsida/blogg som tillhörde en person vars ord och texter fångade mig totalt. Nu i efterhand förstår jag det absolut INTE var ett sammanträffande. Kvinnan som skrev var så karismatisk. Så ärlig. Så inspirerande.

Hon berättade om sitt innersta. Hon vågade vara sårbar och förmedlade att det aldrig, aldrig, aldrig är fel att känna. Hon fick mig att inse att det är en gåva att kunna känna. Att kunna sin äkthet och unikhet.

Hon delade med sig av sin livshistoria på ett sätt som kändes så äkta. Det var som att hon talade mina ord. Men hon vågade göra det på en scen, framför kameran och öppet för hela världen.

Jag tänkte för mig själv: ”Fan va grym hon är!”

Hon berättade om att hon och två andra tjejer skulle anordna ett inspirationsläger i Spanien. När jag fick nys om detta bestämde jag mig direkt för att anmäla mig! Jag drog till Spanien och kom tillbaka hem med mer än bara en snygg solbränna. Jag var överfylld med energi, kraft och tillit till mig själv. Jag kände mig som pånyttfödd!

Det var efter den resan jag drog igång POWERPEPP-brevet och i september i år är det 1-års jubileum. Då har jag skrivit POWERPEPP-brev i 1 års tid och denna underbara varelse var den som coachade och peppade mig till att faktiskt ta tag i saken.

Denna fantastiska kvinna vid namn Sanne Aronsson.

sanne2

Sanne arbetar som livscoach och inspiratör. Hon är kvinnan som fick mig att våga lysa. Att våga se mig själv med goda, omtänksamma och kärleksfulla ögon. Hon är en stor förebild för mig och många andra unga kvinnor som inte nöjer sig. Som inte nöjer sig med att leva någon annans liv. Även om det kan verka som det perfekta livet så har vi modet att lyssna. Att vända rösten inåt och lyssna till vårt eget hjärta.

För även om vi lever ett ”perfekt” liv på ytan så behöver det inte innebära att det är det rätta. Det rätta för just oss.

Hon visar som den förebild och inspiratör hon är att ingenting är omöjligt och hennes genuina och kärleksfulla personlighet är för mig något helt otroligt. Hon är vacker inifrån och ut på alla sätt.

Jag är så sjukt TACKSAM över allt hon har gjort och gör. Det sätt hon inspirerar på och kämpar för att människor ska våga tro på sig själv och satsa på sina drömmar, det är något riktigt extra.

Så nu vill jag ge tillbaka.

Sanne har mycket värdefulla och livsförändrande tips för dig som vill ta steget och som vill hjälpa fler människor att leva sitt drömliv. Till det behöver hon vår hjälp.

Hon har startat en crowdfunding för att kunna ge ut sin bok. En bok som ska inspirera människor till att ta steget. Steget mot ett drömliv med stort D.

Stötta Sanne genom att gå in på denna sida och förbeställ din bok. I utbyte får du vara med i ”tacklistan” i boken, bli bjuden på en drömlunch eller en coaching session i Göteborg, San Francisco eller online. Vill du inte donera kan du dela, gilla eller kommentera så fler personer får möjligheten att vara med i detta fantastiskt peppiga projekt.

För det är dags. Det är dags att ta dina drömmar och din lycka på allvar. Det är dags att leva ditt drömliv.

Sprid gärna vidare genom att dela detta inlägg. Tillsammans sprider vi POWERPEPP!

 

Massor av kärlek,

Marie

 

Klicka här för att komma till Sannes crowdfunding ”How to live your dream life” och var med och skapa förändring.

Och som sagt, dela detta inlägg vidare så vi når ut till så många som möjligt!

 

Foto 2013-11-17 08 29 25

Sanne och drinkarna när vi var på WOW!CAMP i Spanien sommaren 2013 🙂

Vad fan håller du på med? Vem tror du att du är?

Vissa dagar känner man sig minst i världen. Dessa dagar känner man att allt man gör och allt man planerat för sig själv känns helt meningslöst. Den lilla rösten ”SJÄLVTVIVEL” kommer till oss som en elak och ond demon och skriker ”Vad fan håller du på med!? Vem tror du att du är?!”.

Alla har vi varit där.

Men hur tar vi oss därifrån?

Först och främst, se till att ha människor omkring dig som stöttar dig och som du känner dig trygg med. De som pushar dig, peppar dig och som säger till dig att ”Du fixar detta!” när du själv känner för att ge upp och bara skita i allt.

Dock kan inte hela ansvaret läggas på människorna du har i din närhet. Du måste också hjälpa till. För saken är den att vi aldrig helt kommer att kunna sluta tvivla på oss själva.

”Gör jag rätt nu? Ska jag göra så? Är detta verkligen rätt beslut?”

Alla tvivlar på sig själv ibland. ALLA.

Felet ligger i att vi tror att vi har misslyckat när vi känner så. Vi tror att vi är sämre än alla andra. Att det bara är du i hela världen som känner så här.

Därför slutar vi peppa och pusha de personer vi tror inte behöver det. Så även oss själva. Vi tror att de som utåt sett är starka, självsäkra och trygga, de klarar sig. Men dessa personer behöver också stöttning och uppskattning. Som sagt, ALLA tvivlar på sig själv ibland. Men hos vissa syns det inte tydligt utåt.

Är du en sådan person?

Var då aldrig rädd för att ge bort en komplimang för mycket. Eller en kram, en klapp på axeln, ett ”Fan va bra du är!” utan tron om att personen redan vet det eller att personen redan är tillräckligt stark och självsäker och inte behöver höra det.

Alla behöver höra det. Och känna det.

Så även du.

Kärlek och POWERPEPP,

Marie

 

Den besatta eftersträvan på livsbalans

Jag är trött på det perfekta livet. Trött på förberedda matlådor, den perfekta outfiten, det smulfria bordsunderlägget. Den prydliga vardagen där allt är i en perfekt balans. Där livspusslet går ihop helt enligt anvisningarna. Inga bitar som fattas. Inga bitar som är ojämna. Inga bitar som inte passar in.

Denna jakt på balans skapar stress. När saker inte blir som vi tänkt slår vi på oss själva. Vi faller ihop och tycker att vi är värdelösa. Att vi inte klarar av att ”få ihop det” och balansera upp alla delar lika bra som alla andra verkar göra. Vi blir helt förblindande av denna eftersträvan att vi glömmer bort det viktiga. Att leva. Vi blir så inrutade så vi till slut tappar all spontanitet. Modet försvinner. Ingenting händer. Saker dör ut. Vi missar möjligheter, situationer och händelser som flyger förbi oss för vi ser det inte. Det kan vara något oplanerat, något annorlunda, något vackert. Något som vi egentligen älskar men vi är för upptagna. För ett pussel lägger sig inte själv.

Jag tror inte vi dör om vi lägger ner pusslandet. Jag tror snarare livet hade blivit charmigare. Lite galnare. Lite härligare. Lite mer liv i livet.

Jag vill inte pussla mer. Jag vill inte förlora den sanna glädjen i att göra det jag älskar för att få ihop alla andra delar. Och jag vågar erkänna. Jag klarar inte heller av det. Jag kan inte få alla delar jämna, bra, okej eller lagom. För när allt är jämnt, bra, okej och lagom finns ingen energi att göra saker helhjärtat, passionerat och med wow-effekt. Priset vi betalar för jakten på den perfekta balansen är att vi aldrig riktigt satsar helhjärtat och fullt ut på det vi innerst inne vill.

Därför struntar jag i strävan på livsbalans. Jag skapar min egen vardag och där är det obalans. Där är ingenting lagom och ingenting jämnt och smidigt. Det finns inte alltid lösningar på allt, det finns inte en manual eller ett recept att följa. Men det gör ingenting. Jag skapar min egen manual och hittar mina egna svar under resans gång.

Jag faller hejdlöst ner i ovisshet, men med en stark tillit till att mitt liv blir precis så som det ska vara. Och med den bästa guiden av dem alla, min kropp och mitt hjärtas röst.

Kärlek och POWERPEPP,

Marie

Sittande i livets väntrum

Jag hatar att vänta. Vill jag göra något, vill jag göra det nu annars kan jag likaväl strunta i det. Bättre nu än aldrig.

Så även gällande livet.

Vi sätter oss i livets väntrum och väntar på att bli uppropade. Först då gör vi det vi ska eller det vi egentligen vill. Vi sitter och väntar på att saker ska hända utan att göra någonting åt det själva.

Tålmodigt väntar vi på att numret på vår kölapp ska ropas upp. Sedan om det inte händer något, om vi inte blir uppropade och livet inte blir som vi vill, då blir vi bittra, sura och klagar på allt och alla.

Tänk om man istället skulle ställa sig upp där i väntrummet. Strunta i kölappen och dra därifrån.

Det är du själv som bestämmer om du vill vänta eller inte.

Det är ditt val.

Det är ditt liv.

 

Kärlek och POWERPEPP,

Marie

Brevet till mig själv

Idag vill jag dela med mig utav en fantastisk text som inspiratören Olof Röhlander skrivit i sin bok ”Bli en vinnarskalle”. Det fungerar som ett brev till mig själv som jag (och förhoppningsvis ni också) kommer att ta med sig in i det nya året.

”Jag drar ett streck i sanden, här och nu. Hit men inte längre. Det som varit okej innan , är inte okej längre. Nu är min tid. Det här är mitt liv, inte ditt. Negativ energi har inget i mitt liv att göra. Jag bryter mig fri och går min egen väg. Jag litar på mig själv.

Inget som livet placerar i min väg skrämmer mig längre. Jag lever min dröm eller är på väg emot den, det finns inget annat. I varje situation finns ett val.

Jag är en stolt människa, ingen dörrmatta som andra kan torka fötterna på. Jag står upp för mig själv. När andra tvekar tar jag ett steg fram. När andra tittar bakåt blickar jag framåt. När andra ger upp letar jag nya lösningar. När andra viker ner sig står jag rakryggad. Bättre att göra någonting än ingenting.

Allt jag varit med om i livet omvandlar jag till bränsle, energi och konstruktiv målmedvetenhet. Det som hänt mig har inte knäckt mig, bara gjort mig starkare. Jag går med huvudet högt.

Mitt liv avgörs inte av mitt förflutna, utan av mina val. Bättre att lägga tid på att skapa något nytt än att försöka laga något som gått i tusen bitar.

Jag har bestämt mig. Jag vill leva ett liv som jag är stolt över. Jag har styrkan att börja om igen. Jag vet vad jag vill.

Jag ska bli det jag är född till att bli. Jag orkar, jag kan, jag vill. Jag känner energin komma. Allt jag behöver finns inom mig. Rak i ryggen. Stolt och glad.

Det här är min tid. Mitt år. Det här är mitt liv!”