Jag hatar att vänta. Vill jag göra något, vill jag göra det nu annars kan jag likaväl strunta i det. Bättre nu än aldrig.

Så även gällande livet.

Vi sätter oss i livets väntrum och väntar på att bli uppropade. Först då gör vi det vi ska eller det vi egentligen vill. Vi sitter och väntar på att saker ska hända utan att göra någonting åt det själva.

Tålmodigt väntar vi på att numret på vår kölapp ska ropas upp. Sedan om det inte händer något, om vi inte blir uppropade och livet inte blir som vi vill, då blir vi bittra, sura och klagar på allt och alla.

Tänk om man istället skulle ställa sig upp där i väntrummet. Strunta i kölappen och dra därifrån.

Det är du själv som bestämmer om du vill vänta eller inte.

Det är ditt val.

Det är ditt liv.

 

Kärlek och POWERPEPP,

Marie