Den enda du kan vara är dig själv.

Hur ofta utgår vi från oss själva när vi gör, agerar och känner saker? De som gör det kan klassas som egoister men jag tycker snarare att det handlar om att älska, respektera och förstå den viktigaste personen i vårt liv, nämligen oss själva.

För ett tag sedan såg jag en dokumentär om Beyonce där hon berättade sin story från där hon en gång började till där hon är idag. En sådan otrolig resa hon har gjort. En kommentar hon sa i filmen tyckte jag var så sjukt bra och den visar verkligen på att det är en förutsättning att vara sann mot sig själv för att lyckas.

”Jag kompromissar aldrig på min konst, mitt skapande och inte heller på mig själv”.

Det är så klockrent. Det är så bra och det är så sant. När vi börjar kompromissa med oss själva och gå emot det vi egentligen är och står för, då går saker och ting emot oss. Då hamnar vi steg för steg längre bort från oss själva och till slut har vi tappat riktning totalt. I just detta fallet syftar hon troligen på sitt skapande i form av musik men skapande innefattar även våra handlingar och våra tankar, för det skapar vi också själva.

Kompromissa aldrig på dina behov eller känslor och tryck aldrig undan någonting för att det skulle vara mindre viktigt eller på grund av att du är rädd. Börjar vi trycka undan det vi verkligen känner, då har vi slutat att vara ärliga mot oss själva. Och har vi börjat svika oss själva är det lättare att göra det en andra gång. Det är samma som med lögner, har man dragit en lögn är det lättare att dra en till.

Sluta svik dig själv och sluta ljug för dig själv. När du känner något, agera. Stäng inte inne det för att du är rädd för konsekvensen. Resultatet av det du gör spelar ingen roll om det du gör alltid utgår från dina egna premisser. Är du ärlig mot dig själv vet alla (inklusive dig själv) vart du står. Det kan ofta råda tveksamhet i livet men då är det i alla fall ingen tveksamhet kring det. Du är din trygghet.

Att vara och agera utifrån sig själv är också det enda sättet att känna äkta glädje. Alltid. Jag kan välja att kopiera andras texter när jag skriver mina texter men hur äkta har jag då varit mot mig själv och mot omvärlden? Jag kan hitta en guldmedalj på vägen till jobbet, men när det inte är jag som har vunnit den hur glad blir jag då, egentligen? Det är inte äkta glädje. Det är bara fejk.

Precis som det där skrattet vi kan slänga ur oss trots att vi inte tyckte det var så roligt. Det där jag-skrattar-egentligen-bara-för-att-vara-snäll-skrattet. Precis lika falskt som det där skrattet, lika falsk är glädjen jag känner. Glädjen som är borta fortare än den kom.

Sluta göra saker för att du ska passa in eller för att det ska bli på ett visst sätt. Bara var den du är. Du är inte beroende av det som sker runt omkring dig, du behöver inte göra någonting som inte är du.

För det enda du kan vara är dig själv. Och det är precis tillräckligt.

 

”Kompromissa aldrig på din konst, ditt skapande och inte heller på dig själv”

 

Kärlek och POWERPEPP,

Marie

 

Och du. Jag vill jättegärna höra dina tankar och funderingar. Lägg en kommentar här i bloggen och sprid vidare genom att dela detta inlägg. Tack 🙂

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s