Du kan inte komma framåt om du alltid tittar bakåt

I onsdags kom jag in i en intressant diskussion med en kompis. Diskussionen slutade med att vi diskuterade hur man kan köra bil på olika sätt.

Tänk dig att du ska köra bil till Stockholm från Malmö. Hur tar du dig dit? Är du en sådan person som tittar i backspegeln under bilfärden eller tittar du  ut genom framrutan? Eller kanske varken eller?

Det finns de människor som tittar i backspegeln under bilfärden och vad händer med dem? De kommer inte så långt. De kommer att köra några meter innan de kör på någon annan, krockar och far av vägen.

Sedan finns det de som kör utan att köra, en sådan person har jag själv alltid varit. Om jag ska köra till Stockholm är jag där innan jag egentligen är där, om ni förstår vad jag menar.

Man kör utan att titta ut genom framrutan. Plötsligt är man framme vid sin destination men man har ingen aning om hur vägen dit såg ut för man var så fokuserad på målet.

Så här gör vi i livet med. Det finns de som alltid tittar bakåt och drar slutsatser om situationer och händelser utifrån sin historia. Vad man inte förstår är att när man gör så, kommer det sluta precis på samma sätt som om du kör bil genom att titta i backspegeln. Det funkar helt enkelt inte.

Du kan inte komma framåt genom att titta bakåt. Du kan vara medveten om din historia, acceptera den, men aldrig låta ditt liv leva efter den.

“Happiness is not a destination. It is a way of life”

Det är inte fel att vara målmedveten och att veta vad man vill men det är svårt att njuta av ett mål om man inte har levt under tiden. Det går inte att uppskatta det som kommer om man redan har tagit ut det i förskott.

Det är som när jag studerade ekonomprogrammet. Under alla åren på högskola, hade jag en otrolig press på mig själv. Jag skulle prestera bäst i allt, hela tiden.

När jag sedan fick ett bra resultat var det svårt att njuta utav det för jag hade liksom redan bestämt mig för att jag måste klara det. Då blev resultatet mer som ett; ”Jaja men det var så jag hade planerat det ändå”.

Då var det svårt att njuta av det jag hade åstadkommit eller när folk sa till mig att jag var duktig, gjort bra i från mig eller när jag fick ett: ”Bra jobbat Marie!”

Vi snackade vidare om vad som egentligen är det bästa sättet att köra till Stockholm och det måste vara att ta sig dit, sakta men säkert, samtidigt som man njuter utav bilfärden.

Man stannar och tar en fika, tittar på det fina landskapet man passerar, småpratar med varandra och har en trevlig stund. Och det viktigaste av allt, man tittar i framrutan 🙂

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s